Egentligen började jag lite lätt med träningen nån gång runt min födelsedag, vilken innfaller i början av Mars. Men det var inte förrän drygt en månad senare, nämligen den 22:a April som jag kände att ”inlärningstiden” var över, nu fick det vara nog och det var dags att dedikera sig till 110% i utmaningen att skaffa mig en bättre kroppsform och ett bättre liv! Innan dess var det väl halvhjärtat, även om jag gick till gymmet hyffsat frekvent. Dock så blir jag ständigt påmind om mina egna ord ja, jag kan köra träningen, men kosten kommer jag ALDRIG att ändra. Och en sak säger jag. Du kommer INTE att få se mig stå och väga mat och räkna kalorier osv! Never! Men man är väl inte bättre än att man kan ändra sig?
Jag har vid ett flerat tillfällen nämnt metoden- samt boken Body-for-Life här på bloggen. Och jag är inte mer dum än att jag förstår att Bill Phillips inte är ensam om sin ”metod” och de resultat som man sägs uppnå kan absolut uppnås med även ett annat upplägg. Tolv veckor är ganska lång tid, så om jag ber dig sköta din kost och träna sex gånger i veckan uppdelat på tre styrkepass och tre högintensiva intervallpass på antingen cykel, rotex, löpning eller vad det nu kan vara, kan jag nästan lova att du skulle uppnå nånstans samma resultat som jag. Jag skulle kunna kalla den Geiden-metoden och bli multimiljonär på mitt eget proteinpulver!
Vad jag vill komma till är att jag lärt mig en del under resans gång. Och jag vet att det program jag följt inte är unikt i någon mening alls. Dock så var boken Body-for-Life den som jag tror öppnade mina ögon litegrann. Den är enkelt skriven, och man tar åt sig av Herr Phillips texter (undantaget det slentrianmässiga transatlantiska psykologi-mumbo jumbot då). Jag fick på ett enkelt sätt uppställt hur jag ska tänka när jag tillreder min mat (t.ex. ät en del proteinkälla, av samma storlek som din handflata). Träningen ser inte så värst farlig ut, då det egentligen bara är en övning per muskelgrupp samt en avslutande varierad övning om endast ett set. Konditions/fettförbränningsträningen ska endast pågå i tjugo minuter, vilken man självklart anser sig klara av. Alla övningar har instruktionsbilder som man lätt tar till sig. Detta kryddas sedan med lite före-efter bilder, och sen är man faktiskt fast! Kan de, kan bannemej jag också göra det! För lite exempel kan ni kolla in denna sidan.
* * *
Sagt och gjort. Jag drog igång den 22:a April 2008. Och det var inte särskillt svårt nånstans. Där hade jag nog lite fördel att jag startat dryga månaden innan faktiskt. Jag var på nåt sätt ”inne” i det redan. Och att packa träningsväskan på morgonen/gå direkt till gymmet efter jobbet hade redan blivit en rutin i min vardag. Så egentligen var det bara det att jag nu skulle bli mer ”seriös”. Kosten lyckades jag klara bättre än jag faktiskt någonsin trott att jag skulle. Jag lärde mig att grönsaker på tallriken inte bara ser mycket fräshare ut, utan det är gott också! Jag dödade rätt snabbt min egen mytuppfattning om att bantning är svältning. Jag kan inte peka på en enda dag då jag inte blivit mätt efter avslutad måltid faktiskt. Och maten jag äter? Ja, förvisso är den annorluna mot innan, men ändå inte så fasligt. Kycklingfilé, laxfilé. Båda väldigt goda som jag absolut kunde äta även innan (dock inte lika frekvent). Och tonfisk, köper kotletter i min närbutik. Jäklar i mig vad gott det är! Lägg på lite fullkornspasta eller råris samt grönt och du har en helt superbt god och välbalanserad måltid!
Fas ett…
Nu minns jag inte exakt till och från hur jag kände mig vissa dagar fram och tillbaka. Men i början kändes verkligen allt jättebra rent generellt sett i alla fall. Mina endorfiner flödade och jag älskade verkligen att träna! Jag kom verkligen in i kosten jättebra, och i takt med detta började vikten minska. Försökte hålla mig ifrån vågen för undvika att mäta ”ihjäl” mig, utan bestämde mig för att kolla en gång i månaden. Så, den 17:e Maj var det dags. Hade minskat ca: 4,5kg och 2,2 %-enheter i fett på 5 veckor! Ett fantastiskt resultat, som jag även så smått även börjat se i spegeln! Lyckades öka lite i vikter på skrotet också, vilket lett till mer synliga muskler. Detta innebär ju att jag då ökat i muskelmassa, och då muskler väger mer i fett hade jag med största säkerhet minskat ÄN mer fett än 4,5kg, vilken väl kanske även fettprocentvärdet pekar på. Detta alltså uppnått ”trots” att jag varit strikt med att ha en så kallad ätardag eller grisardag som vissa väljer att etikettera den. Jag drack absolut inga alkoholhaltiga substanser under denna period vilket nog gjorde sitt till också. Hur som helst en fantastisk motivation för att fortsätta!
Fas två…
Jag har ingen hundra koll på var vi tidsmässigt kan klassa in dessa faser, men jag skulle gissa på att fas två rör sig främst i Juni. Om jag ser tillbaka är detta nog den sämsta perioden rent mentalt. Jag sköter min kost samt träning i det närmaste prickfritt, dock undantaget vissa strödagar när jag helt enkelt sket i gymmet. Jag pallade inte. Jag kände att jag stod stilla vad det gäller både muskler och fett (även om så inte var fallet), och ja, det var mycket upp och ner. Vissa veckor var ju supermotiverad, sket i ätardagar och bara ”körde på”. Hade fortfarande vilodag på (oftast) söndagar, men kunde inte riktigt motivera det hetsätande av fet mat jag ägnat mig åt tidigare. Jag såg ingen mening i det. Andra veckor kunde jag bara känna att ”jag orkar inte bry mig” ätardagarna blev svävande, och flera gånger både lördag och söndag. Dock med skillnaden att det inte blev lika intensivt. Då handlade det mer om att jag kanske besökte min far, och det var grilla med såser, och både en och två öl och cognac till kaffet. Dagen efter kunde jag fortfarande unna mig en ”lyxfrukost” med nybakad baguette, smör och parmaskinka. Helt enkelt för att jag ville. Men ändå hade jag inte ”slöppt tyglarna” så pass mycket, utan i bakhuvudet låg även ursäkten att jag faktiskt hade mitt mål i 1:a Oktober, och med nästan fyra månader kvar hade jag ”råd” att frångå min stenhårda diciplin ibland.
Jag började även ”testa” och experimentera lite hit och dit med kosten under denna period. Som sagt fick jag för mig att jag stagnerat, och under vissa dagar (kan ha vart full vecka också) körde jag extremlågt på kolhydraterna. Detta kan också vara en orsakerna till mitt sviktande humör och motivation inför träningen. Jag läste mycket texter och sidor om träning och kost för hitta min optimala metod. Jag trodde på den jag körde, men kanske kunde jag lägga till eller ta bort lite ”grejer” för optimera mitt kostprogram. Jag lärde mig bland annat att om man nånstans skulle plocka bort kolhydraterna var det till kvällsmålet (vilket jag då gjorde ibland). Sen upptäckte jag detta med Basalt Index och ”idealkonsumtionen” vid deffning. Men även att man inte får ligga för lågt, för då tar det även bort muskelmassan (du kan alltså inte garantera att det du tappar fett såtillvida du inte har stenkoll på mängden och typen kost, samt mängden och typen av träning utförd). Detta måste ju kollas! Så en vecka i juni lånade jag en mätvåg och vägde och räknade på ALLT jag stoppade i munnen. Jag till och med vägde min grönsallad och tog fram kcal och protien på den… Resultaten hittar ni i blogginlägget. Jag var rätt förvånad att jag fick i mig så lite dock, och ”fruktade” (fruktar) när jag ska gå in i byggperioden och alltså nästan dubbla min konsumtion…
Vägningen efter denna period avslutades självklart med en sejour på vågen. Där jag nu tappat ca: 9kg och ner 4,3 procententenheter på åtta veckor. Jag väger den 19:e Juni 75,70Kg. Mina kläder sitter löst och jag är faktiskt förstummad över den förvandling jag genomgått på bara åtta vedckor! Jag menar, det är ju fasen ingenting! Jag vet att jag inte är unik, men jag tar verkligen varje tillfälle i akt som jag har att berätta hur jag kommit dit där jag är. Jag vill inspirera jag vill att ALLA ska ta till sig, titta på mig, det är MÖJLIGT!
Fas tre… a.k.a. en mer sund inställning kanske?
Efter att ha kommit ner på den matchvikt jag hade i min ungdoms dagar (well… jag är inte gammal, men när jag var yngre då), har jag släppt mina tyglar rätt mycket faktiskt. Ibland tar jag vilodagar, jag har inte dåligt samvete över det. Jag tackar inte nej till att ta några öl men jag ser till att tillfällena inte inträffar vareviga vecka. Och jag super mig ej heller redlös. Där några öl förut innebar en blöt Stockholmsnatt, är några nu verkligen några alltså 2-3 stycken kanske. Vill jag gå på restaurang gör jag det, och ibland köper jag en chipspåse. Men återigen, jag ser till att det inte blir flera dagar i rad, veckoslut/veckor i rad. Har jag köpt och ätit en påse chips så har jag. Men då kan jag inte tro att jag ska kunna ta en brunch och stor godispåse dagen efter. Antingen eller liksom.
Och jag är rätt så tillfreds med denna inställning. Jag känner att jag innan försvummat mina vänner och ja, hela min omgivning i min quest for success. Och jag känner också att jag är så pass ”inne” i min träning och min kost nu är ingen ”bantningskur”, utan det är så jag äter nu helt enkelt, att jag kan unna mig fler saker. Om jag gör två aktiveter eller äter två maträtter som sticker ut från mitt program får jag ingen panik. Jag vet att jag inte kommer väga 93kg igen. Jag vet att jag ”tar igen” en eventuell utekväll på minst en vecka.
Vågen står nu efter tolv veckor på: 71,40kg och min fettprocent är 18,2%. Jag är sjukt nöjd!
* * *
Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle klara detta om jag ska vara helt uppriktig. Jag har upptäckt väldigt många nya sidor hos mig själv där jag bland annat ibland nästan förvånats över den nästan äckliga diciplin jag lyckats hålla. Det har funnits stunder då jag verkligen vealt skita i allt, men jag vet hur otroligt mycket det skulle pajja och därmed inte ”tillåtit” mig själv av göra avkall på i princip någonting.
Jag tror faktiskt att jag mognat rätt mycket också på nåt konstigt sätt. Jag kan tyvärr inte förklara det närmare ens, men det är bara ”känsla” som infunnit sig.
Jag har självklart även lärt mig fantastiskt mycket om både kost och träning. Jag har väldigt bra koll på vad som kan och inte kan ätas. Jag har nog mer koll på fettprocent, basala index osv än gemene man.
Jag tror att jag inte bör väga mycket mindre nu med tanke på min längd. Men däremot är det en jäkla massa fett som måste bort. Vad man måste tänka på är att jag aldrig hade ett långsiktigt mål att ”gå ner i vikt” egentligen, det var bara ett delmål. Jag tar gladeligen en matchvikt på 93kg om jag samtidigt får ha en fettprocent på mellan 10%-15%. Men får att NÅ dit har denna nedgång vart nödvändig. Det går inte att bara ”omformatera” kroppen. Du tar bort och lägger till (enkelt uttryckt). Så nu går vi egentligen lite in i fas två.
Detta är inte ens i närheten av ett ”avslut”. Utan denna period har verkligen varit min ”inkörningsperiod”. Nu tar jag avstamp mot större utmaningar! Detta är början på resten av ett bättre liv!
Tack för att ni läst och vart med fram till nu. Och förhoppningsvis stannar ni även för fas två!
