Det är alltid lika tungt att komma tillbaka från en semester. Speciellt efter denna fantastiska semester i de Franska alperna, avrundat med en underbar femrättersmeny i Chablis på en enstjärnig (Guide Michelin) restaurang.
Man känner sig utvilad och man har fått färg i ansiktet, vilket således gör att man ser fräsch ut. Du tror att du ska komma tillbaka med förnyade krafter, och känna dig motiverad för att arbeta igen. Nästan se fram emot det jobb du med ett leende lämnade för drygt tolv dagar sen. Men icke! Okej, första dagen var det väl okej med enrgin. Men det var nog mer beronde på att jag sprang med kaffekoppen runt halva bygget och glänste om min härliga skidsemester.
Vad hade du gjort i Påsk då? Jaha, vart hos nån obskyr släkting och rekordätit ägg så du nästan svimmade? Nähä, du vann inte heller? Jasså det gjorde svågern? Sedär sedär. Nä, själv var man ju alperna. Åkte på glaciären, smuttade Glühwein på 3600 meters höjd och bättrade på brännan lite. Jasså syns det? Jaha ja, tack för det…
Kanske var man överdrivet ”glidig”, men nånstans var jag på nåt sätt stolt och väldigt glad över att jag fått uppleva skidåkning i alperna. Jag fattar varför folk var avundsjuka på mig, och sällar mig definitivt till den skaran när nästa lyckost tänker åka iväg på liknande Alpresa.
Idag var det andra dagen på jobbet, och jag bara spydde på det. Det är ett okej jobb, inte så. Men jag längtar tillbaka ner till Frankrike! Kan inte minnas jag känt så här nån gång. Möjligtvis efter drömresan till Thailand förra året. Men då hade jag precis flyttat hem från England, och hade sprungit runt arbetslös i några veckor innan resan, och lite efter också. Då var man således rätt taggad på att få sätta tänderna i sitt jobb.
Jaja, motivationen kommer väl kanske till efter helgen eller nåt…