Always a second away from brilliance…

Varför kommer man bannemej ALLTID på det där geniala och sylvassa kommentarerna en sekund för sent egentligen? Jo, jag vet att det innebär att jag inte är så snabbtänkt som jag önskar jag var, men that’s besides the point…

 Okej, löper livet ur mig till bussen (vem snor de där sista 5 minutrarna varje morgon egentligen!?). Står bokstavligen rakt framför bussen när gubbjäveln stänger dörrarna och blinkar ut från hållplatsen (min är den första). Ställer mig helt sonika med armarna rakt ut och glor på honom jaha, ska du köra över mig nu, eller kan jag haka på?

 Han öppnar dörrarna igen och släpper in mig med orden:
- Se till att komma i tid nästa gång! Varpå jag replikerar med att glo på gubbfan. Hade ingen bra replik, det stod still i bollen! Men inte ska han få åtnjuta ett förlåt av mig! Nån gräns finns det.

Så fort jag sätter mig ner blir jag alldeles irriterad på mig själv.
Till saken hör att denna min snabbuss ALLTID lyckas vara sen, så även om jag rånas på mina sista minuter (vilket gör att jag aldrig hinner slänga soporna!) så är det alltid lugnt, för när jag kommer ut på gatan passerar bussen i 220km/h pga av att den är sen till starttid.

Så nån smidig ”vi gör en deal, om dina kollegor kan komma i tid i fortsättningen så ska jag vara det också” eller liknande hade ju suttit bra att spotta i hans ansikte. Fan!

Bloody Sunday

Hatar verkligen söndagar ibland.

Dels  vaknar jag tidigt och beslutar mig allt som oftast  för att stiga upp.  ”Så jag kan somna tidigt ikväll så jag kommer upp till jobbet”. Snacka om att misshandla en helg!

Fars dag var det också. Skulle ner till farsan till vilken jag var välkommen  ”när som helst” igår. Nu skulle han helt plötsligt bröllopsdag och jag är inte välkommen förrän klockan fyra. Vid fem måste jag dra för att kolla på innebandymatch. En timme är okej med far min, men det INTE acceptabelt at bara få träffa sin lillebror så kort tid!

Troligt att jag kommer ställa mig och stryka…