Jag kan ju inte säga att jag var alldeles motiverad inför mitt benpass (för andra gången denna vecka) idag. Sjukt varmt väder över Stockholm gjorde mig svettig och matt innan jag ens äntrade gymmet. En liten vändning kom dock där och då. Killen som äger gymmet satt i receptionen (snälla söder-wannabies, sluta säga repan will ya?). Han säger lite spontant nånting om jag är här ofta eller ihärdig eller nåt sånt. Positivt. Vi börjar snacka lite och jag berättat om min träning och hur mycket jag tappat osv. Han blir, vad som verkar genuint ärligt, grymt imponerad och jätteglad för min skull. Kul! Alltid roligt att nån ”utomstående” som inte har nån anledning att säga nåt fäller en kommentar. Inget ont mot vänner och släkt, men de kan ju lika gärna ”bara” vara snälla…
Benpasset gick väl egentligen åt helvete. Var tungt i benpressen redan på 70kg x 12 och jag känner bara fan! Jag är nära att ge upp med motiveringen att morgondagen blir tuff (kommer till det). Men jag fortsätter att kämpa och klarar hela passet (om än med en uns längre pauser mellan seten). När jag ligger på golvet för mina sit-ups brevid PT-Linda så säger hon (trots att hon är med en kund):
Ser bra ut Geiden. Du det måste ha hänt jäkligt mycket de senaste veckorna? Ser stor skillnad från när vi mätte dig! Kul, kör hårt!
Blir verkligen jätteglad, jag menar. Hon är ju ändå ett ”proffs” och har folks kroppar och hälsa som yrke. Säger att jag vet faktiskt inte, då jag inte väger mig mer än en gång per månaden, men tackade självfallet för de fina orden. Skoja inte vad motiverad jag var under resten av mina magövningar sen. Helvete vad absen brände!
Jag minns inte riktigt när hon mätte mig, men det var nog ett tag innan pilen visade -11kg, så det är inget beröm jag rakt av kan räkna tillgodo sen vägningen. Men ändå!
Efter detta träffade jag upp lite fotbollspolare som alla konstaterade att jag blitt ”mindre”. Firade med ett glas Rosé som jag sippade på under två och en halv timma. *duktig*

Imorgon då…
Ja, morgondagen kommer bestå av en hel del träning även det. Schemat som följer:
- Upp senast 09:00 för att kunna vara på gymmet när de öppnar vid 10:00
- Cardio-intervall stenhårt, sen hem
- Cykla in till stan och ut på Djurgården för att klappa in L & F som ska springa Stockholm Marathon
- Cykla till Vasastan och möta upp L&F för champagne och firande att det klarat sin första mara
Sen sover jag nog över hos L, så går vi tre pch käkar brunch på Mornington Hotel (som tydligen ska vara en av de bästa i stan) Efter detta blir det nog till att cykla hem för lite smågodis och en film kanske.
Så ja, det blir ju lite träning där som ”bonus”. Cyklingen är ju lika rolig som den är jobbig (nej, mer rolig faktiskt). Men med tanke på det tempot som jag försöker hålla blir det faktiskt ett riktigt bra pass också! Men det är inget som jag i dagsläget tänker tillgodoräkna mig i mitt upplägg. Men det är fantastiskt hur inkonsekvent jag är gentemot mitt tidigare jag. När ville gå snabbt, eller i rask takt i alla fall när vi skulle knalla lite på stan suckade jag bara. Testa och bara flanera nån gång. ALLT behöver för f*n inte vara träning! När jag cyklar försöker jag för fasen till och med simulera intervall-pass ute på vägarna! Ja jissess, så kan det gå…
Shit vilken kul kille jag är för övrigt! Klockan är snart elva och jag börjar snegla mot sängen då jag är supertrött. En fredag. Med kanontemperatur ute fortfarande. Nästan så man skrämmer sig själv ibland med denna diciplin! 1:a Oktober, 1:a Oktober, 1:a Oktober…
Natti!
Va? Kollar på
Skumt. Jag har faktiskt träningsvärk i benen idag. Inte sådär jättemycket, men det får jag ju inte längre nånstans efter att ha hållt på ett tag. Men ja, det ”spänner” lite i låren faktiskt.