Är nog ändå det “viktigaste”. Och det är väl lika bra att utfärda en varning för ett aningen vimsigt inlägg. För det tror jag att det kommer bli…
Men jag undrar lite vad det är som gör att jag då denna helg i princip dumpat hela mitt upplägg. Jo, som jag tror jag skrev, nånstans för att jag tror att jag kan. Jag känner som att jag är en rebell som gör uppror mot sig själv för tillfället. Jag har försummat mina vänner och i princip allt annat som stått i vägen för träningen från april fram till nu. Och det är inget sätt att leva. Jag kommer fortfarande tacka nej till mycket med hänvisning till dito. Men då för att jag vill göra det. En utekväll med fet mat och herrans massa alkohol kommer inträffa väldigt sällan.
Men som igår åt jag nyttigt på morgon fram till middagstid med omelett och proteindrinkar och bröd med kalkon osv. Sen skulle tydligen några träffas upp på en restaurang här i min kommun för att äta lite. Först tackade jag nej jag måste äta nyttigt. Men kände sen att jag måste göra en avvägning. En av vännerna hade jag nog inte träffat på flera månader, och jag kände att jag ville följa med ur en ren social utgångspunkt. Och so what om det egentligen var rent egoistiskt för att “stilla” mitt samvete över den försummning jag själv bidragit till. Jag ville träffa dem, och då då gjorde jag det. Sen åt jag hyffsat nyttigt ändå. Tog kycklingfilé och bad om ris, trots att tillbehören var pommes/stekt potatis/gratäng. Skrapade även bort aiolin som kom till. Sen tog jag då öl till det. Gjorde jag fel? Jag vet inte. Jag har inte den insikten i kostlära. Kanske kunde man “lika gärna gå all in” om jag ändå tog en öl till? Typ annars blir det som att elda för kråkorna. Men jag resonerade väl mer så att “om jag tar det, så väljer jag bort det“. Det totala energiintaget var ju helt klart mindre än om jag ätit upp aiolin, och om jag tagit stekt potatis till. Jag hade inget superdåligt samvete i alla fall. Vilket säkert infallit om jag bestämt mig för den där biffen med bearnaise… Men det var jag inte ens sugen på. Ändå.
Sen gäller det nog för mig själv att hitta en balans på detta. Jag känner att jag nog kommer frångå schemat flera gånger än denna helgen. Men om jag bara ser till att däremellan vara strikt med allt vad gäller kost/träning, så tror jag att jag hittat en balans nånstans. Jag har hållt på i 10 veckor och ser vilka resultat jag har skapat för mig själv. Jag har 14 veckor kvar till mitt Thailand-mål. Det finns ingen anledning till stress. Huvudsaken är att jag mår bra. Och det gör jag.
Sen att det nu blir tokkörning fram till “tolvveckors-strecket” är en annan sak. Jag tänker inte låta varje helg bli så här, och kommer nu vara Stalin-hård de närmaste veckorna så att detta med att “fuck all” inte blir nåt som görs varje veckoslut. För då kommer det gå utför igen. Believe you me!
Avslutar med att utfärda en varning om att det kanske kommer ett sånt där självömkande jag-har-ingen-motivation-buhu-inlägg imorn igen. Men jag ska försöka hålla mig ifrån det. Tror inte jag blir mer peppad av att sitta och raljera om hur dålig motivation jag har. Snarare tvärtom!
Bra jobbat Geiden!
Hur vältränad och perfekt ens kropp än blir så behöver man alltid vännerna att umgås med. Det måste gå att kombinera träning, kost och vänner. Även om grabbarna går ut och tar några öl så ska man kunna hänga med, man behöver inte dricka öl bara för att alla andra gör det. Finns ju alkoholfritt, även om läsk inte heller är den ultimata drinken så är det bättre än öl.
Vännerna behöver man genom hela livet och dom kommer gilla dig hur din kropp än ser ut.
Mvh
Anders