Har man inget att säga, bär ma vara tyst. Har man inget ska man inget skriva. Men om man vill, men inte har tid då? Ja, dåfår man skriva längre när man väl har tiden.
Det har jag inte nu heller. Jobbet håller mig rätt upptagen, sen är jag ju numera (om än för tillfället) sambo och då vill man ju faktiskt ha lite “quality-time” istället för att sitta och glo på en dator i flera timmar mellan gym–>läggdags.
Träningen går faktiskt bra just nu. Jag har kommit in nån lunk känner jag lite. Kanske “sommarlunken”. Jag tränar och jag tränar hårt. Men jag sitter inte och hyperanalyserar hur jag känner mig innan, hur det ska gå osv. Ej heller efter sätter jag mig ner och filosoferar över hur gick det egentligen. Hur kändes det. Jag tränar och det känns bra. Inget mer, inget mindre. Känner att jag kommit rätt långt med muskler och deff (nej inte i närheten av mina mål än, men ändå) att jag inte längre behöver ha den här ultimata stenhårda pressen för mig själv. Jag tror nog nästan att jag till och med skulle kunna ta en ledig dag helt appropå och inte go banans över det.
Kosten likadant. Jag har rätt bra koll på vad jag får äta och inte. Och efter min veckan när jag räknade på allt med kalorier och protein har jag en rätt bra uppfattning hur jag ligger till sett över en dag. Ergo: Är jag hungrig på kvällen vet jag om jag får ta ett ägg/macka eller ska hålla mig till vatten.
Just för tillfället är träningen och kosten “a way of life”. Det går bra och det känns bra.
Men lite lustigt är att jag nånstans kan sakna den här “ultimata ätardagen”. Nu har det ju blivit onyttigt utspritt på flera dagar, så DET har blivit en way of life (på helgerna i alla fall). Men just det här när man tränat stenhårt en hel vecka och äter en riktigt fet brunch och rundar av med massa gott smågodis på kvällen! Jag mår så dåligt efteråt! Men damn it vilken motivation man har inför träningen hela veckan!
Nu har vi ju sommar, som självklart är mer linkat till “uteaktiviteter”, vilket väl normalt sett innebär grilla, feta såser, mycket öl osv. Men jag tror och hoppas att jag hittar en väg som ska funka. Igår var det fotboll t.ex. Tog en Loka i öltältet innan match och sen var det bra med det. För några månader sen hade jag sagt “it can’t be done!”. Men se det kan det!
Imorse åt jag fett vitt bröd med smör och parmaskinka (Lena fyller år idag. GRATTIS!). Det var jättegott och jag kände när jag knallade till jobbet att “näe, jag har faktiskt inte dåligt samvete för det”.
Jag tror att jag har funnit mitt sätt att leva nånstans!
Sen för vi se vad vågen säger nästa fredag… Kanske blir det HELT andra tongångar då!
Säkert jättevirrigt inlägg… förlåt!
