Från att gått från ett rätt tungt pass och helt slut efter en timmes spelande, för att sen inte göra nånting mer den dagen, har jag gått till att puscha på gubbarna hela tiden vid lagbyte att inte såsa så mycket jag har ju fasen vilopuls härborta, kom igen nu! Och dessutom försöker jag ju även köra min cardio på crosstrainern efter jobbet denna dag. Normal såg jag ju detta annars lite som en “ledig” dag eftersom jag inte klassificerar innebandyn som träning. Inte för att det inte är det, utan mer för att det är så jäkla kul att spela att man inte tänker på att det faktiskt “ger” nåt också. Mitt intellektuella jag vet ju självklart det, men ja… jag tror ni förstår vad jag menar.
Så numera är torsdagarna en av de tuffare dagarna jag har i veckan, rent träningsmässigt. Och just nu? I’m loving it! Är ju inne på min sista vecka “tolveckors” så just nu är jag sjukt inspirerad att bara köra gärnet fram till lördag! Det roliga är att jag antagligen kommer vara jäkligt motiverad även ett par veckor framåt eftersom jag då startar ett nytt program. Sen är vi antagligen framme i slutet av Juli, och då kan jag nog börja se målet där borta i horisonten och förhoppningsvis hålla fokus mot det!
Men det är nästan lite “sentimentalt” också. Som igår, det var alltså mitt sista överkroppspass. Åh som jag älskat dig kära överkroppspass… Det gick jäkligt bra igår förresten. En fyra av fem tror jag! Lite svag i slutet, men jag väljer att se det som en direkt effekt av att jag var starkare i bröst och rygg (ökade ryggen faktiskt). Och imorn blir det mitt sista benpass med denna utformning. Saknad av ingen. Eller, antagligen kommer jag gråta mig till sömns av saknad i alla fall en gång i veckan från och med nästa. Jag ska visa det sen, men alltså, jag fruktar verkligen detta nya benpass som jag ska ta mig för. Kommer antagligen ge väldigt bra resultat om jag sköter det, och kosten rätt. Men det kommer göra ont. Åh vad ont det kommer göra!
