Jag vet inte. Jag står framför spegeln och intalar mig att jag håller på att förfalla genom att jag varken tränar eller sköter kosten (snart uppe i två veckor). Jag tycker att det är mer fett runt buken än normalt och att mina muskler (främst armarna) inte är lika definerade och muskulösa längre. Självklart är det kvalificerat skitsnack. Det handlar ju liksom inte om att jag tagit ett uppbehåll på fyra månader eller nåt sånt, utan vi pratar om vad? 8-9 dagar kanske. Det intellektuella jag vet att jag inte tappat alls. Jag vet att det kanske t.o.m. är så att kroppen/musklerna mår ”bra” av att få vila lite.
Det handlar nog helt enkelt om att jag tidigare haft en sån otrolig diciplin att minsta gupp i vägen kännts som ett totalt fall ner i avgrunden. Och så hård får man inte vara. Så hård får jag inte vara mot mig själv.
Det är nog mer det att jag inte haft energi till att hålla kosten heller. Hade jag bara hållt den intakt skulle jag nog inte känna mig så värdelös som jag gör. Men det där går lite hand i hand. Efter träning är inte ”onyttig mat och godis” det första man tänker på, utan då känner man sig nyttig och vill fortsätta på det inslagna spåret. Den känslan jag dock haft när jag gått hem efter jobbet och känt mig hungrig är ”äh, det går ju åt helvete ändå, kan lika gärna köpa lite god kaloririk mat…”. Smart va?
Intellektuellt vet jag nu även om att jag inte tappat så fasligt. Kollade min data och i jämförelse med den har jag faktiskt gått ner nästan prick 1kg sen slutet av Augusti. Fettprocenten ligger på +0,1%-enehet. Vilket väl är marginellt kanske. Jag vet inte. Allt beror ju på hur man ”väljer” att tolka det. Okej, fettprocenten ligger stadigt kan vi säga. Men jag har gått ner ett kilo. Med andra ord är nedgången inte tappat fett, utan tappade muskler. Nej, kanske inte ett kilo tappade muskler. Men ändå. Hade vart jäkligt mer tillfredags om det var plus i vikt och minus i fettprocenten. Men jag antar att det är detta pris jag får betala för att jag frångått min plan. Jag skäms och är arg på mig själv.
Tror även att jag, rent mentalt, påverkats extra just på grund av att jag ”bestämde” mig för att September skulle bli ett rent helvete. Ett stålbad med superdiciplin på kosten, hård gymträning och extra cardiopass här och där. Så gick det med det liksom… Jaja. Jag vet att detta är min livsstil och om några år när jag sitter där med en muskulös kropp kommer jag skratta åt mina lilla 10-dagarsdipp. Men det hjälper ju inte nu…
Ikväll blir det faktiskt lite öl med goda vänner, antagligen mår jag dåligt imorn. Men kanske söndag eller måndag ska jag försöka sätta igång igen. Känner faktskt att jag börjar sakna gymmet. Idag skulle jag verkligen vilja träna. Men om jag ska hobbyspykolog-tolka mig själv är det säkert bara för jagvet att jag inte har tid/kan träna i eftermiddag eftersom jag har planer!
Visst är jag sjukt duktig på att överanalysera mig själv och mina brister? =)
Trevlig helg!