Andra året är alltid svårast!

Brukar man säga om nykomlingar i Fotbollsallsvenskan som lyckats klamra sig kvar över nedflyttningsstrecket under sin första säsong i fotbollens finrum (gäller inte Djurgårdens IF som tog guld sitt andra år 2002…).

Hos mig i min lilla bubbla kan man säga att andra dagen är alltid tuffast! Minns igår när jag sa att det ändå kändes ”okej” vad det gällde träningsverk. Att den nästan var lite sådär behagligt lagom. Nästan lite mysig träningsvärk. Det känns, men man kan leva ett normalt liv.

Well, glöm allt det där. Imorse kom jag knappt ur sängen. Än mindre kunde jag sitta på toaletten eller ens böja mig ner för att knyta skorna. När jag sitter ner i mer än fem minuter blir jag så stel i benen att det nästan så man ramlar av stolen innan första steget mot min destination tas. Ajajaaj, det gör faktiskt fruktansvärt ont!

Nånstans är jag väl nöjd med det hela, för det betyder att jag tränat bra och rätt och hårt. Men ska jag nästan behöva grina för det? Va, va? Ajajaj… :-(

Om gårdagens benträning

Okej, hur gick det då egentligen med facit i handen? Det benpass som jag ska svettas igenom de närmaste tre månaderna? Jo, över förväntan måste jag nog säga ändå.

Shemat var utformat enligt följande:

1set x 12rep
1×8
2×6
3×3
1×8
1×20

Enligt detta upplägg körde jag i tur och ordning Knäböj, Benspark (i maskin), Bencurl (liggande) samt Vadpress (sittande).

Eftersom jag är en rookie i detta program tod det lite väl lång tid att köra igenom, speciellt med tanke på att det är tänkt köras mage efter detta också. Men jag blir nog effektivare med tiden när jag får mer koll på vilka vikter jag klarar av osv.

Det som jag fruktade mest var som jag nämnde igår Knäböj. Man märker verkligen att det är en sjuhelsikes teknikövning det där. Jag tog mig dock igenom det med hyffsad bravur på relativt lätta vikter dock. Men det kändes helt rätt att börja där. Just för att kroppen ska få tid att lära sig övningen och för att inte förstöra nåt på vägen (varken mig eller gymmet golv…).

Halvvägs in i passet ställer sig en nyvaken snubbe (han såg verkligen nyvaken ut) och ska SJÄLVKLART köra knäböj också. Fylld med dålig självförtroende lassar han på 130kg och börjar knäböja! Och där brevid står jag och kämpar med 50kg. Inte utan att man kände sig lite larvig nästan. Han var visserligen större än mig, men inte så att det ska skilja 80kg mellan oss! Å andra sidan var detta min allra första knäböj, så jag bidar min tid och avvaktar resultaten framgent.

Kände faktiskt helt ärligt att jag kunde ta mer vikter än vad jag nu gjorde. Men för att vara en premiär är jag ändå hyffsat nöjd med mitt genomförande.

Resten…

För så känns det. Knäböjen var mitt mandomsprov (jag fick godkänt), och resten av schemats övningar har jag koll på så här var jag inte orolig. Dock lite trixande med vikterna upp och ner, men om några veckor ska jag nog ha full koll på min nivå.

Kom iväg lite väl sent från jobbet dock, och låg på energi som jag nämnde igår, så jag hoppade faktiskt vadpressen och det blev bara några sketna vanliga crunches som avslutning. Dessutom var vadpressen upptagen av tröttmössan och då var det inte svårt att övertyga mig själv om en no-show på vadpressen denna gång.

Dagen efter…

Idag känns det dock rätt rejält i benen. Det är inte det ”värsta jag nånsin upplevt” men en helt okej värk, som dock tillåter mig att gå både upp och ner i trapporna (vilket uppskattas). Men på nått sätt känns det, och det är lite svårt att förklara, ”rejält” på nåt sätt. Förut har jag fått ont där eller där efter ett benpass. Men nu känns det liksom som att hela min underkropp är typ ”slut”. Och det är väl positivt. Tror jag.

Blickar mot framtiden med mersmak i alla fall!

After Gym

Nyss hemkommen. Helt slut i benen. Eller, jag har mått värre men det är topp fem i alla fall. Kommer vara skönt imorn…

Gick sådär om jag ska vara ärlig. Kändes, okej men tog för lång tid och det blev lite ”hattigt” i och med att jag fick testa mig fram till rätt vikter. Men all n all ser jag positivt på framtiden. Försiktigt positivt ska jag nog tillägga.

Mer imorn. Nu måste jag få nåt i magen och försöka hålla mig vaken innan jag får gå och lägga mig (träningen tog nog rätt hårt ändå).

Hjärnslut!

Suttit och utfört monotont skitjobb hela dagen. Hel paj i skallen. Huvudvärk och mina kontaktlinser känns som grus i ögonen. Börjar blir småhungrig också då jag tror att jag la mig på lite väl underskott vad det kolhydrater idag. En liten sketen potät (old habit…) vardet totala intaget.

Inte idealt för ett benpass. Men jag går väl dit och ser vad det blir av det hela…

Jag börjar bli rädd, riktigt rädd!

För nu är det bara cirka 2h kvar tills jag ska ner till gymmet. Och idag är det ben samt mage enligt det nya programmet. Och jag tänkte skriva en utförligare och mer ingående förklaring imorgon (eller ikväll om jag har tid) om själva programmet.

Men jag kan säga så mycket att det inkluderar knäböj, och följer samma set x reps upplägg som bänkpressen. Och det skrämmer mig! Rätt så jäkla jättemycket om jag ska vara ärlig.

Har aldrig gjort ”riktiga” knäböj förut! Har inte vågat. Har vart rädd för att ramla, för att jag ska tappa stången, för att jag skita på mig, ja i stort sett det flesta farorna har förnimmat mig. Det närmaste jag kommit riktiga knäböj är när jag kört det i gymmets Hack Squat. Dock har jag bestämt mig för att detta schema skall följas till punkt och pricka. Och säger mitt A4 knäböj, så är det knäböj som göras skall! Ramla eller inte.

Ska bli minst sagt spännande in deed…