Tänk att man vaknar upp en helgdagsmorgon och känner sig rätt så gott till mods.
Man har sovit bra, är utvilad, och känner att det här kan bli en bra dag.
Fixar frukosten genom att koka ägg och fixa till sin gröt. Dukar fram allt. Slår upp morgontidningen.
Har glömt mjölken till gröten. Går tillbaka till kylskåpet för hämta den.
Märker att mjölken är helt slut (så när som på några droppar, men det hjälper ju inte mycket).
Utbrister ett vad i helvete!! Och går lite halvt bananas över det faktum att mjölken är slut nu när man fixat så fin gröt och allt. Gormar lite över detta ett tag för att sen gå över till att skrika vilken jäkla skitmorgon det är och hur allt, precis allt, går emot en. Hur man inte can catch a break och andra coola filmcitat man egentligen inte vet vad de betyder, men som låter lite passande för situationen.
Tänk sen om er fru (som man av förklarliga skäl bor tillsammans med) rusar upp ur soffan och säger åt en hur löjligt det är att skrika över lite mjölk (tänk er alltså att hon inte är en frukostmänniska, en som inte förstår). Man skriker tillbaka att hon inte är en frukostmänniska och hon därmed inte kan förstå hur det känns just nu.
Hon kanske säger nåt konstigt och verklighetsfrånvarande som att man ska vara sansad, inte överdriva. Att man inte behöver gorma och skrika och sprida negativ energi och sånt där konstigt. Tänk er att ni då anspelar på grundpelarna i äktenskapet om hur man även i nöd bör älska en, och man befinner sig helt plötsligt i en diskussion man verkligen inte kan hantera.
Tänk sen vilken tur det är att frun är kattvakt och sov borta i natt.
