Sämre än Bajen!

Come-back på gymmet idag efter vad? Tre veckor kanske.

Glöm allt jag sa förut. Det gäller inte efter The Man-Flu!

Jag hade varken max-styrka eller uthållighet.
Låg och kämpade på 50kg bänk och blev yr vid 55kg latsdrag.
Hade ingen energi, ingen aning om vad jag gjorde, ingen plan, ingenting!

Kort och gott. Hade jag vart ett fotbollslag hade jag vart sämre än till bajen.

Och det säger inte lite det. För att vara det, mina vänner, är bannimej svårt!

Annonser
Taggad

The Man-Flu

Ni ska passa er för detta gott folk. Jag har hört att fasen kan gå och dö av den från säkra källor.

Nu hade vi tur och det tog inte sådana drastiska proportioner, men hjälp vad sjuk jag vart!
Tänk er det typ sjukaste ni nånsin vart. Okej?
Och så typ tripplar ni det. SÅ sjuk har jag vart. Minst. Ärligt.

Och därför har jag inte kunnat skriva heller. Jag har inte kunnat göra någonting. Alls.

Eller jo, jag kunde gå till doktorn i tisdags och bli sjukskriven i en vecka.
DET om något måste ju betyda att jag verkligen var och är sjuk! Jag menar, om vi inte kan lita på våra doktorer, vem kan vi då lita på? Vem är jag och ifrågasätta hans diagnos?

Jag ska inte ljuga. Jag känner mig ändå okej idag. Det gör jag.
Men doktor Hellman säger att jag sjuk till och med söndag. Och då är jag det. Det har jag nedskrivet.

Min fru brukar aldrig lita på mig annars. Tycker jag överdriver och så.
Fast nu när jag är sjukskriven, så verkar hon luta mer åt att helt plötsligt tro på mig när jag säger att jag nog känner mig ”okej”. Även fast jag har ett papper på att jag inte är det. Skumt det där.

Jag vet inte. Grey’s har nåt sitt slut. Alla boxar är slut. Så vi är rent lite griniga här hemma för det just nu.
Kanske har det nåt att göra med det.

Taggad

Några korta…

Nu tror ni nog att jag skiter i er. Och det är ju såklart inte sant.

Men jag bryr mig väldigt mycket om sport också. Det hänger ihop nånstans. Lovar. Av nån anledning har nån tutat i mig att alkohol är en trevlig grej att kombinera med att kolla sport.

Ni fattar inte? Tänk så här: Bearnaise.
Sen tänker ni er vilken maträtt som helst.

Bra kombo helt enkelt.

Misstaget är ju att man tror man är typ 20 fortfarande och kan klara av det där.
Så jag får nog lära mig att välja en av de tu helt enkelt.

Så då ses vi på krogen på fredag då?

* * *

Men det var ju en rätt bra sportvecka för mina bårandiga krigare.
12 av 15 poäng varav 6 inhämtade mot ärkerivalen från sålna. Vu brukar säga att vi inte är bättre än så här just nu. Det brukar räcka så.

* * *

Hemma så delar vi gärna på allt. Som varje gift par slentrianmässigt så gärna gör. Det är ekonomi, säng, toapapper osv. Min fru kände att hon skulle ta det där ett steg längre och har nu fått med mig på flensatåget inte mer än 2 (två!) gånger på en och en halv månad. Stackarn ligger hemma i feber just nu. Och jag sitter på jobbet med feber.

Vi delar på allt helt enkelt. Jag tycker det är fint. Det tycker jag. Verkligen.

Taggad

Upptaget var god försök senare

Väldigt innehållsrik dag idag. Sov längre än väntat tack vare det jävulska påfundet wordfeud. Jag tänker inte gå in mer på detaljer eftersom jag är totalt värdelös. Tydligen.

Fick storstryk av min fru inatt. Som en belöning blev det inge ligga. Men hon verkade rätt nöjd med den lösningen av nån konstig anledning.

Direkt när man vaknar får man springa till affären och handla frukost. Det är oklart om det var en del av min frus wordfeud-kross pris.

Sen fick vi både till ett jäkla bra benpass på gymmet, och nu sitter man på en överbefolkad t-bana på väg till en hockeymatch. Och skriver ett intetsägande blogginlägg.

I mobiltelefonens värld 2011.

Fröken Polen är inte här idag

Undrar om det har nåt att göra med gårdagen.

Jag försökte ju hålla mig utanför det där, men resultatet blev ju nu att jag var tvungen och jobba massa idag. Och det var liksom inte riktigt planen kände jag.

Framför allt eftersom jag tagit ledigt måndag, tisdag och så onsdag också (kändes som det var lika bra), hade jag planerat att ta det lite lugnt idag. Och förbereda mig för fem lugna dagar. Man behöver den startsträckan känner jag.

Nu blev det ju inte alls som jag tänkt mig.
Och det var till och med nåt prat om att man skulle ringa till mig om fröken Polen inte kommer in på måndag. Jag fick helt plötsligt nåt ”jätteviktigt” jag var tvungen att göra ”nån annanstans”. Så jag vet inte vad det där samtalet mynnade ut i riktigt.

Men jag tror de skojjade. Faktiskt.

Taggad ,

Min Feta Grekiska Kollega

Ja, han var tillbaka på jobbet idag.

Han var ”sjuk” i går. Jag kallar det jet-lag.
Han har aldrig vart utanför Europa, men tror inte han blir så påverkad av jetlag.

Jag vet inte varför, men kanske för att han är från Grekland, eftersom de kom på allting, kom de även på jetlag, och han kanske hävdar att han därmed är immun.

Jag frågade faktiskt inte. Mest för att jag inte bryr mig.

Men han mådde bättre idag i alla fall. Så det var ju skönt för honom.

Och med sitt nya kuranta själv kunde han nu instruera vår andra kollega, fröken Polen, om hur man med en mening kan diskvalificera ett helt land och dess befolkning.

Från sjukbädden hade dock kokat ihop en del nya argument, vilket kändes nytt och fräscht faktiskt.

Han har tydligen nu låtit deras patriotism sjunka in i sitt medvetande och rent spontant, och väldigt förvånande, kännt att han inte gillade det heller med jänkarna.

”Ahh… ah men du vet. Dom bara går runt och säger hur jäkla bra dom är, och vilket bra land de lever i…usch”

Och det finns ju mycket man kan säga om det.
Sen kan man ju också säga att man inte ska kasta såna där stenar i glashus när man är från ett land som i princip är roten till ”allt” (ja, dom har faktiskt hittat på ”allting” tydligen) och som man bara har gott att säga om. Och som snart kommer gå i total konkurs för att inte en jäkel jobbar och de som gör det går i pension vid typ 35.

Det skulle man ju kunna säga.

Men fröken Polen nickar bara artigt och säger lite diplomatiskt att hon nog tyckte om New York när hon var där, och om han verkligen tyckte att det var så hemskt?

Fröken Polen är rätt så ny här. Men hon lärde sig idag vad man inte ska säga för att sätta igång vår Feta Grekiska Kollega i en monolog om vad som är ”fel med världen”. Om hon inte hade ursäktat sig efter en halvtimma för hon var ”tvungen att gå på toaletten” hade hon fått höra hur allt mynnade ut i vad en känd grekisk filosof säger om ”världen idag”, hur han förutspått ekonomiska kriser och om man vill att han ska skicka en 2,5h lång youtube-video till en (jag tror han skickat dem till mig fyra gånger, de ligger i ”arkivet” så att säga).

Hon har vart på toaletten i två timmar nu. Stackarn.

Taggad

Öppet brev till korsningen St Eriksgatan-Karlbergsvägen

Varför är du så jäkla taskig för?

Du och jag har ju känt varandra rätt så länge vid det här laget. Jag vet inte om du minns, men vi hade ju en hel del att göra med varandra runt 1997 och några år framåt. Det vet du ju såklart, men jag jobbade på Godisfabriken på Gävlegatan, och du, ja du jobbade ju där du jobbade liksom.

Klart du minns. Fan jag gillade ju dig då!
Kommer du ihåg? Ibland hade vi tävlingar hurvida jag skulla klara mig rakt över Karlbergvägen med grönt hela vägen. Och minns du? Jag klarade det alltid! Till slut var det veckor jag knallade fram och tillbaka med värsta green-streaken. Det var lite häftigt faktiskt!

Okej, ibland satte du rött på den lilla mesiga avfarten till höger från St Eriksgatan in på Karlbergsvägen. Några gånger var jag ju på väg att bli påkörd av en flygbuss bara för det och lite så. Eftersom jag litade på dig. Men det är lugnt. Jag fattade ju att du bara ville att jag skulle vara på tårna! Inte släppa guarden och bli bekväm. Så det är okej. Jag kan känna att det är det som vänner är till för. För det var så jag såg dig. Min gröna polare som majestätiskt dirrigerade trafiken, men alltid hade tid att ge mig, din kompis, fri lejd så jag skulle hinna till jobbet, eller hem med bussen på kvällskvisten.

Men nu? Allvarligt? Vad fan har hänt med dig?
Du är inte den korsningen jag lärde känna och älska för 14 år sedan.
Du har förändrats, och det ska jag säga dig, det är fasen inte till det bättre!

Du vet ju att jag numera kommer gåendes från jobbet på Karlbergsvägen och ska över St Eriksgatan för att komma till gymmet. Och säg inte att du inte vet, för du vet! Jag vet att du vet! Det är ju ALLTID rött när jag ska över! Och då frågar jag bara : Vad håller du på med??

Okej okej, du kanske är lack på att jag la ner jobbet där på Gävlegatan och inte gick förbi dig varje dag längre.

Och du kanske känner dig bortglömd eftersom jag försvann till dina kusiner i London på Marylebone Rd-Gloucester Rd.

Men ärligt. Bara för att du känner att dig ”fast” i ditt jobb och liv, betyder det inte att jag inte kan få se mer av världen? Eller?

Och du ska också komma ihåg att jag direkt när jag kom hem på semester var förbi och hälsade på. Jag styrde t.o.m. familjeträffen när jag fyllde år till Helenes Krog & Bar på St Eriksgatan för din skull!

Det är ju inte precis så att du kom och hälsade på mig i alla fall. Jag bara säger.

Så nej, du ingen rätt att vara arg på mig.
Så jag säger till här och nu. Lägg av! Ibland är jag sen till gymmet för jag ska köra med Herr PT, och även om han har en lätt släng av ADHD får jag så dåligt samvete om jag är sen. Och det kan jag ju säga, du hjälper ju inte direkt till där. Some friend liksom.

Jag ger dig en vecka till. Sen tar jag Rörstransgatan, St Eriksplan och in på Odengatan istället. Du bestämmer hur du vill ha det.

Det är ditt val.

Och tro inte att jag inte kommer göra det. För det kommer jag!
Och då ska du veta att det var DU som pajjade den här vänskapen. Inte jag.

Kom ihåg det!

Taggad ,

Jag är faktiskt lite arg på min frisör

Jag har haft samma frisör i snart fem år. Men det kanske räcker nu.

Till en början var jag helt jätteövertygad att min nya frisör var homosexuell. Jag menar, kom igen. Han fönade håret. Var ”klädintresserad” enligt salongens hemsida, och så snackar han så där… mjukt liksom. Clear case för mig, helt klart.

Och det där är ju inte så jäkla ”tjugohundraelva” som kidsen säger nuförtiden.

Som en sann fördomfull Svensson stannade jag dock kvar eftersom mina fördomar även sa till mig att alla kända frisörer är homosexuella. För det stämmer ju liksom.

Så jag har ju gått runt och vart galet nöjd med min frisör som är en frisör liksom. På riktigt! Vi har färgat, och vi har slingat och det har vart så bra helt enkelt!

Sen för nåt år sen raserades allt när han tydligen skulle gifta sig (jäkla härmapa). Och det är möjligt att jag har fel, men mina frisyrer är bara fula numera. Det är som att han inte kan klippa alls längre sen han blev straight och allt det där.

Så jag är lite arg på honom för det.

Taggad

Bänkpress med Herr PT

Imorgon fylls lönekontot på med friska pengar (som visserligen kommer tömmas dagen efter, men jag får vara glad en dag i alla fall), så det är nya PT-timmar på shoppinglistan!

Herr PT är så snäll så han har en köp nu, betala sen kampanj just nu för mig.
Så vi kör. Bänkpress. Igen. Idag.

Vi ska nå 100kg innan deffen ”får” börja. Det känns lite så i alla fall.
Vi har inte talat högt om det, eftersom jag ”bara” ligger på 90kg än så länge, men det känns lite som att det är ”The Marklyft days” all over again. Det var i våras, och han accepterade inte att jag deffade innan vi (precis, ”vi” lyfter tungt. Men ”jag” deffar) klarat 200kg mark.

Och jag har lärt mig att det är helt okej att jag inte får bestämma hur jag ska leva mitt liv. Och att det dessutom bara kostar mig några tusen varje månad. Det är ju faktiskt inte så farligt när allt kommer omkring.

I alla fall, så är några kilo extra i marklyft lite lättare att klara av än i bänk om man säger så. Men jag debatterar inte längre. Det är inte värt det. Jag vet min plats liksom.
Det är en dyr plats. Men jag känner till den, och jag ställer mig där.

Sen lyfter jag när han säger ”lyft”. Och sen tar vi det som det kommer.
Normalt sett handlar det som kommer om att jag ligger med en stång på bröstet som vägrar röra på sig, medan Herr PT skriker att jag ska ”komma igen”. Så jag försöker andas så gott jag kan med 100g på bröstet samtidigt som en solbränd 50 årskris skriker på mig ungefär 15cm från ansiktet.

När jag blir blå i ansiktet brukar han lyft bort stången. Säga att jag var jätteduktig och skicka hem mig. Min fru brukar fråga hur det gick. Så jag säger som det är. Att vi testade på 100kg igen men att jag inte riktigt är där än men att Herr PT tyckte jag var duktig. ”Då var du säkert det” brukar hon säga.

Och eftersom två mot en vinner, kanske jag var duktig ändå tänker jag.
Och så går livet vidare.

Taggad ,

Är min kollega terrorst, eller är han bara dum i skallen?

Min feta grekiska kollega släntrade in på jobbet vid tiorycket idag efter att ha spenderat över en vecka i New York City. Stackarn.

Han har vart väldigt upphetsad över allt de planerat och inte tvekat att delge mig detta (självklart utan att fråga om jag över huvud taget bryr mig). En resa både han och hans fru sett fram emot väldigt mycket.

Men snacka om att man kan få olika uppfattningar om saker och ting…

”..det var då stort och alla bara stressade runt
– No shit? Det är ju en rätt stor stad om man säger så. Som samtidigt delas med typ en miljon turister. Inte direkt förvånande.

”…alla vill bara ha och ha av en. Dricks bara för att öppna dörren, eller bära fram maten, eller för att ringa ett telefonsamtal åt en”
– When in Rome liksom. Jag sa åt dig att det är deras kultur. Det funkar så. Du behöver inte gilla det, men bara för att du inte förstår det ska du inte dissa det och döma det.

”…ärligt. Dom är verkligen dumma i skallen, alltså puckade. De säger att de är smarta, men liksom…”
Okej. Du har spenderat sex dagar i en stad som består av 70% turister (ja, jag höftar) och du är redo att döma ut en befolkning på över 300 miljoner människor? Jag undrar vem det är som är dum. Faktiskt.

Sen började han raljera (han försökte vara ”djup” tror jag) om nåt som  kan sammanfattas med att vi Europeér är ena jävla aristokratiska filantroper med en mycket mer humanare livssyn och socialt ansvarstagande som till slut mynnade ut i halvrasistiska påhopp mot färgade busschaufförer på Manhattan.

Det lät lite som han sitter och filar på en jur kand i statsvetenskap om USA, och inte att han vart på en härlig semester i NYC med sin fru. Shoppat billiga kläder, njutit av fantastiska musikaler osv.

Tagga ner liksom.

Jag vad inte vad ni säger. Normalt brukar jag kalla såna människor för besserwissers.

Jag kan i sammanhanget finna det lite intressant att nämna att när de kom tillbaka från sin bröllopsresa i Egypten, visserligen inte hade nåt gott att säga, men ramlade absolut inte in i några människorättsliga diskussioner om hur folket fötrycktes etc. Det tycker jag är lite konstigt.

Kan han vara en sån där…. terrorist?

Taggad
Annonser