Hej!
Nu börjar jag faktiskt tröttna litegranna på er.
Det kanske var kul att småjävlas lite sådär under försommaren. Och ni vet ju antagligen att jag inte är den som duckar ett skämt. Jag kan uppskatta det. Tycka det är kul rätt länge faktiskt.
Och visst. Nog garvade jag lite smått när jag vaknade mitt i natten av ert väsen. Jag fattade ju, det var för min skull. Eller när vi har suttit och kollat på en spännande film och mitt i den rafflade avslutningen har ni kommit in i vårt hem och fört ett jäkla liv helt enkelt.
Ni vet ju att vi har plåttak. Att vi bor högst upp. Så det blir rätt varmt.
Har rummen i fil så det är svårt att få korsdrag. Så det blir väldigt varmt.
Så vi har ju haft i princip alla fönster öppna för att få in lite luft.
Det vet ni ju om så klart.
Jag fattar det. Det är ju det som tydligen gör det lite extra kuligt liksom.
Men allvarligt. Lägg ner nu. Det är fan inte kul längre.
Jag kan köpa att ni måste haffa tjyvarna och slänga dom i finkan. Det är inte det.
Klart ni måste släcka bränder och sånt. Det är inte det.
Självklart ska ni få rädda liv och sånt där bra. Det är inte det jag pratar om.
Men varför måste ni åka förbi oss när ni gör det? Varje. Jävla. Gång.
Och tro inte att jag inte ser er! Flera gånger sätter ni på de där jäkla sirenerna två kvarter upp, för att sen stänga av dem när ni åkt förbi oss. Det är inte schysst faktiskt.
Och framför allt den där brandbilen.
Ibland skiter man ju på sig när ni slår på sirenen rakt nedanför fönstret!
Så snälla. Det är inte kul längre. Ni kan väl åka en annan väg. I alla fall ibland? Okej?
Bänkpress & Bearnaise 