Jag det var ju det som bloggen berörde igår.
Och vi kan väl säga så här: Han vann. Igen.
Den här gången kom vi faktiskt inte ens så långt som att faktiskt ha en dialog ens.
Jag: (kommer gånede nedför gatan och ser min PT stå utanför gummet, vinkar lite förstrött)
Min PT: (väldigt överentusiastiskt vinkade, nästan hoppandes upp och ner) Hej på dig! Bänkpress idag!! Maxa!!!
Och så var det med det. Tydligen.
Gick faktiskt rätt hyffsat ändå. Värmde upp. Sen jagade vi uppåt rätt snabbt (eftersom min uthållighet inte är i hundra fas än). Klarade av 85kg i bänkpressen i alla fall, för att sen faila på 90kg. Eller såhär, enligt Herr PT klarade jag det. Enligt mig inte alls.
Och det har väldigt mycket att göra med att jag verkligen kämpade sista decimetern upp, men till slut fick hjälp med att få upp den helt. Herr PT var av en avvikande uppfattning och ansåg att ”man kan säga att du klarade det”.
Sen gick vi ner på lättare vikter och högre reps.
Alltså, så kallat ”pyramid-set”. Det är, i princip, det upplägget vi kört ett halvår nu, och vi har fått bra utdelning på det. Det där beror iofs lite på vem man frågar. Frågar du min PT är det han som fått bra resultat på det. Att det är jag som gjort allt jobb, det är lite sekundärt så att säga.
I alla fall.
Han har nån teori om A2 och B2 muskler som ska stimuleras.
A2 når du vid explosiva och få (tunga) reps.
B2 kickar tydligen in ungefär vid repetition 6-8.
Och detta ska då tydligen stimulera en optimal muskeluppbyggnad.
Jag har försökt surfa runt för att hitta nån bekräftelse på detta, men kammat noll faktiskt. Misstänker starkt att han snickrat ihop det här själv.
Men eftersom jag är en godtrogen jävel så köper jag det ändå.
Bänkpress & Bearnaise 